Emmi Henriksson

 

Började dagen med ett house danspass. Aldrig dansat house förut, men det var grymt! Mycket snabba fötter, hoppsteg och smidighet. Svetten rann och glädjen pumpade. Att dansa sig varm om mornarna är något jag starkt rekommenderar. Vår lärare i detta heter Viktor Fröjd.

 

Anledningen till att vi har dans på våra scheman tror jag handlar om att medvetengöra sig om sin kropp. Använda den till olika uttryck och kunna koppla steg och rörelse.

 

Sedan satte vi igång lektionerna med Peter Taubner och Alejandro Bonnet.

Det handlar mycket om andning. Att undersöka kroppen inifrån. Jag har aldrig andats så bra som nu, och jag förstår verkligen hur betydelsefull andningen är för konsten. Att bli medveten om hur jag andas kan för mig komma att bli en stor utveckling för mig. Du kan påverka allt med din andning. Dessutom finner man ett lugn inom sig som inte har varit så lugnt som nu. Harmoni bildas och energin är lättare att förvalta om du kan kontrollera ditt sätt att andas på.

 

Vi har också undersökt hur kroppen och rösten påverkar varandra. Vad händer med min röst när kroppen får bestämma? Vad händer med min kropp när min röst tar överhand?

 

Vi ägnade större delen av dagen med att sjunga en sång, en tysk sång, då Peter är från Tyskland.
Han hade en bra poäng i att ta ett språk vi inte känner till, därför att orden och melodin är främmande, gör det mer acceptabelt att utforska.

Det var den roligaste sången jag hört. Vi sjöng om att

 

Hahahah asså jag skojar inte, ni skulle ha sett oss. För efteråt så sjöng vi alla i kanon och gjorde massa rörelser till, på tyska dessutom och vi fladdrade omkring helt seriösa och helt inne i vad vi gjorde, och mitt inre bara dog av skratt när jag kom på mig själv. Jag har stor respekt för det vi gör, absolut, men ibland kommer man att tänka på att om någon såg oss.. haha ja, de hade fått sig ett gott skratt.

 

Japp, på eftermiddagen blev vi indelade i tre grupper. Alla tre grupper skulle komma på ett eget sätt att framföra sången på, med rörelser. Vi visade upp för varandra.

Som vanligt satt jag helt lyrisk och njöt av mina vänners framträdande. Så begåvade!

Vi splittrade grupperna efteråt och fick nya.

Dessa nya grupper skulle nu sätta ihop ett nytt framförande, men, alla var tvungna att behålla samma koreografi som vi hade skapat i den förra gruppen. Det vill säga att alla hade redan ett sätt att röra sig och sjunga på, och tillsammans skulle vi nu göra en scen av det, var och en med sin koreografi.

Ni fattar inte hur fucking Amazing det blev!!!! Så klockrent, så stiligt att se på, så njutbart och rent proffsigt.
Av denna tyska kanon-sång om en död tupp, blev det mästerverk.

 

 

Hihi, ja det låter säkert hel-tokigt när ni läser detta. Vilket det är också, men det är också det som är poängen.

Att leka i allvar, utforska, leta, söka och finna. Var och en upptäcker saker hos sig själva som bygger vår karaktär. Vi får redskap att utöva vårt yrke med. Så underbart.

 

Andas, röst och kropp, Andas, andas, andas, glöm inte andningen, andas..