Emmi Henriksson

Reflektioner  v.37;

Detta block som vi har läst nu sedan 2 veckor tillbaka heter ”röst och kropp”, vilket innebär att vi har jobbat väldigt mycket grundligt med skådespelarens röst och kropp i olika övningar.

Jag skulle vilja säga att andningen ligger till stor grund för det mesta, att ta kontroll över sin andning. I alla fall att kunna kontrollera den när helst man behöver det.

Viktigt som vår lärare, Peter Taubner, i röst säger:
”Alla är vi olika, och vi måste få vara det. Det som fungerar för dig, kanske inte passar mig.”
Tycker jag är en oerhört viktig synpunkt i det hela.

Vi har jobbar med inpterpunktioner i tal så väl som i kropp. Alltså hur man läser och uttalar punkter, kommatecken, parenteser osv. Vi har fått texter att jobba med i grupp och göra olika formationer. Gå i rummet och läsa, samt att gestalta interpunktionerna i kroppen.
Vi har också gått igenom de viktigaste av allt när man läser, nämligen parametrarna

• Volym
• Tempo
• Flöde
•  Pausering
• Dynamik
• Kraft & motkraft

Många övningar har också handlar om den sista punkten, kraft&motkraft. Att man hela tiden jobbar med motstånd för att levandegöra. Motkraft i rörelser, motkraft i att läsa en text. Väldigt mycket vikt på just den punkten, kanske för att den är viktigast?! Den gör det spännande att se och lyssna på.

I torsdags och fredags jobbade vi halvklass, fortfarande med mim-skådespelarna. Och den ena halvan fick jobba med en (för oss) ny lärare, Stanislaw. Stanislaw är professor i Mim-skådespeleri och han var den personen som tog mimen till Sverige 1974.

Jag är jätte fascinerad av mim! Jag har aldrig riktigt förstått att det finns mim-teknik att utöva, men nu står det klart för mig. I torsdags eftermiddag fick vi en teorilektion i mimens historia och vi pratade om både Charlie Chaplin och ……………. Vilken fantastisk konstform mim är!! Jag är jätte såld på det kroppsliga uttrycket. Här nedan ska jag länka er till något mimiskt så att ni kan få ett hum om vad mim är.

Vi pratar också mycket om energi. Hela Stanislaws pass i fredags gick ut på energi. Hur man på scenen samlar ihop energi och använder sig av den utan att förbruka allt på en gång. Du måste hela tiden vara med i det som händer, i varje steg, i varje andetag, du måste nå publiken som sitter längst bak högst upp i salongen.. och det mina vänner, det är en konst! Det vi gjorde med Stanislaw var olika övningar, men en fastnade jag för särskilt. Vi jobbade två och två. Vem som helst fick börja med att göra ett rörelsemönster när den fick den energiska impulsen av att vilja röra sig! Den började alltså att göra okonkreta rörelser och den andra skulle härma. Sedan skulle man konkretisera sin rörelse och göra en karaktär av det. Tex. jag börjar att hoppa runt på mina ben. Okonkretiserat. Sedan bestämmer jag mig för vad det är jag gör, jag försöker undvika att trampa på spindlar.
Detta ska göras tydligt när man konkretiserar det och sedan kan vem som helst byta rörlse och börja om på nytt.

Detta handlade om att bara gå på impuls, att göra något, sedan bestämma vad det är, för att sedan hålla energin på samma nivå under hela uppgiften, även att vi bytte rörlser. Det är viktigt att hålla samma energi och att inte ”dö” på scenen bara för att du inte är i fokus.

Note that!