Barn som anhöriga - konferens
Hej livet. Jag har saknat dig..
I måndags tidig morgon vaknade jag av att jag behövde springa till toaletten i spypanik.
Hela dagen var ett oändligt pendlande mellan säng och toalett. Jag mådde så kasst man kan må.
Jag lyckades i alla fall ta mig till Spira för att se min dokumentärfilm som invigde konferensen och jag tog mig också upp på scen efteråt utan att spy, för att säga några ord och att ta emot en tackgåva. I mitt kritiska tillstånd kunde jag faktiskt inte njuta särskilt mycket. Jag vet att filmen gjorde gott. Men jag är inte nöjd. Långt ifrån och det slog mig i måndags och dagarna efter när jag sett filmen om och om igen. Jag känner mig lite hjälplös just nu, så jag får se hur det blir med det hela..
Känns jätte tråkigt.
I tisdags upphörde kräkningarna men övergick i hög feber. Kunde inte äta eller röra mig ur sängen alls.
Igår var febern mestadels borta. Svag och tom på energi. Ingen aptit och magen var fortfarande uppochner vänd. Samma idag. Men nu kan jag stå upp i alla fall och röra mig. Får även i mig frukt och lite nudlar så på bättringsväg är jag. Cant wait to get out there!
Saknar skolan.. blev kvar i Jönköping hela veckan då jag insjuknade här. Men på Måndag är jag redo för Stockholm igen.
Njut av ert friska tillstånd. Det är guldvärt!!

Spira - Jönköpings kulturhus

skriven
Emmi.. Filmen är SÅ bra!
Det berörde på djupet och du var grym❤️
Ta med dig det.
Sen vet jag hur det är.. Spelar inte så stor roll vad någon annan säger, när ens egen känsla oftast är väldigt bestämd och svår att rubba. Kram