Emmi Henriksson

 

 

Förra helgen var vi i klassen (alla förutom 2) på Åland och hälsade på Fridas familjehem. Vi åkte "minikryssningsbåt" dit, åt en riktig julbuffe och gottade oss alla 8 i vår gemensamma hytt innan det var dags att gå i land. Väl framme i Mariehamn kom Fridas mamma och hämtade all vår packning och körde oss till Mariehamns enda uteställe. En jätte fin klubb där vi dansade och umgicks hela natten, fram till 4.00  och sedan fortsätte festen hos Frida med Bastubad. Glada i hågen somnade vi gott redo för en ny dag med nya äventyr.

 

Det blev inte många timmars sömn, vi klev upp runt lunchtid och då väntade oss ett frukostbord fullt av delikatesser. Det bästa var att i deras kök hade vi utsikt över skärgården och havet. Jag blev alldeles varm inom mig och fick en känsla av harmoni och lugn. Efter frukosten valde några att gå ut och ro ut i båten för att lägga nät och jag Agnes och Joel tog varsin stol och bar ner dessa till bryggan. Där satt vi och tittade ut över skärgården, och trots att det inte är årets vackraste säsong fanns det något magiskt i luften.

Jag tänkte på framtiden, jag såg mig själv längre fram i livet vara ute och resa, spela in film och göra en himla massa teater. För ett ögonblick låtsades jag som att jag var med i en Tjeckhovpjäs där jag satt på bryggan. Publiken satt runt omkring och jag satt på scenen och vi alla delades samma fina känsla inför livet och framtiden. Jag kände en stark känsla att livet kommer att te sig väl för mig, att mina innersta drömmar kommer att slå in. Den känslan följde med mig och sitter i ända till nu. Sedan åkte vi in till staden för att gå på julmarknad. Fina Ålandsbor hade dukat upp bord med massor av hemmagjorda prylar och mat de tillverkat. Det var riktigt mysigt. Vi kom åter hem och tog oss en liten fika, sedan rodde jag, Frida och Joel ut på havet för att dra upp nätet, ingen fångst, men det var en känsla i sig att bara vara ute och ro på havet. 

 

Just denna Lördag var det Finlands självständighetsdag fick vi veta. Detta tog Fridas föräldrar väl hand om och köpte skumpa till oss som vi skålade med och de sjöng Finlandsnationalsång för oss. Här sattes ribban för resten av kvällen. Frida som är klassens operastjärna sjöng julsånger till Lucas pianospel och tårarna vällde fram hos flertalet av oss. Jag grät som en liten barnunge. Dagen i sig hade medfört så mycket fina känslor och tankar som berört mig mycket, när sången kom då brast det.

Sedan dukades kvällens matbord upp som vi hade hjälpt till att fixa med hjälp av Fridas föräldrar. Till förrätt blev det kronärtskocksoppa följt av hemmagjord varmrökt lax med rotfrukter till. Efterrätten var hemmagjord havtornsoppa som serverades med grädde. En fröjd för magen!

Men just denna middag var något jag inte varit med om tidigare. Under hela kvällen och sent in på natten, emelland alla tuggor och alla snapps sjöngs det från olika håll och kanter. Dikter lästes och tårar trillade. Frida och hennes föräldrar, alla mycket musikaliska med sång, munspel och gitarr var så fina tillsammans när de sjöng och spelade vilket rörde mig väldigt mycket. Även fler av mina begåvade klasskamrater spelade och alla sjöng med så gott de kunde och stämningen blev på en helt annan nivå än vad någon hade förväntat sig.
I min sentimentala sinnestämning tänkte jag på hur mycket jag som liten saknade en familj som denna. Jag tänkte på allt mörkt livet har bärt med sig, hur mycket smärta det finns i världen, att alla inte har samma möjligheter och förutsättningar som jag.. Jag tänkte också på hur mycket kärlek det finns. Hur lite som behövs i form av pengar och materia så länge man har varandra att luta sig mot. Det har jag. Jag har en fantastisk klass med oerhört fina människor som delar med sig av sig själva på olika sätt, det rörde mig djupt in i själen.

 

Så satt vi hela kvällen, och sjöng, spelade, åt och drack. Det var fint, mycket fint och jag är så glad att vi fick komma hem till Fridas familj för att kunna dyka ner i varandras djup ännu mer än vad vi gör i skolan.
Denna helg är ett varmt minne och jag hoppas att vår relation fortsätter att utvecklas så här fint under åren.