Skola och föreläsningsuppdrag

 
 
Måndags:
Kort dag i skolan, satt och filade på min föreläsning och skrev så fingrarna blödde. Ju mer jag tänker tillbaka på mitt förflutna desto mer kommer upp till ytan, vilket är oerhört bra. Jag befinner mig i en process just nu att gå igenom känslor och händelser, vilket är jobbigt och jag är mer ledsen är vanligt. Men jag vet att det är bra i längden, för att kunna bli mer av mig själv så måste jag gå igenom denna process och det stärker i längden
 
Tisdag:
Filmkursen fortsatte, denna vecka pratade vi mer om filmens dramaturgi och hur man skriver scener. Vi fick en uppgift att skriva varisin scen till på onsdag för att sedan filma den. Nu fick vi använda oss av 4 klipp i kameran under scenen.
 
Onsdag:
Filmdags. I min grupp var vi 4 stycken och alla hade skrivit varsina scener. Så himla roligt att jobba både framför och bakom kameran. Alla i klassen är så sjukt duktiga och ambitiösa och dagen sprang förbi för att vi hade så roligt och så mycket att göra. Min film handlade om en otrohetsaffär i en bastu, som slutade med ett mordförsök av flickvännen som kom på sin partner vara otrogen. SÅ kul! Tyvärr blev bilden aningen mörk.
Sedan på kvällen åkte jag till Göteborg för att checka in på hotellet inför konferensen. Jag fick ett så fint rum och kände mig riktigt lyxig. Badade badkar på kvällen och bara njöt av min egen tillvaro. Behövde lite avkoppling och egentid.
 
Torsdag:
"Barn som anhöriga" hette konferensen och det var ca 400 personer som kom dit för att delta. Arrangör var Regionkansliet, Hälso-och sjukvårdsavdelningen i Göteborg och på plats var alla möjliga olika arbetsplatser så som socialstyrelsen, Nationellt kompetens centrum för anhöriga, landsting, skol och vårdpersonal, CHESS samt en många många fler.
Jag inledde konferensen med min berättelse och fick hela 40 min på mig och jag har aldrig gjort en bättre föreläsning. Den träffade mitt i prick och resterande föreläsare under dagen kunde alla knyta sina områden till min berättelse. Konferensen handlade alltså om att "Våga fråga" att uppmärksamma de barn som växer upp i familjer där föräldrarna är sjuka eller har dött, hur man kan fånga upp dem och ge dem bästa möjliga hjälp.
Så rörande att se hur så många kämpar för dessa frågor, för att göra skillnad i samhället, för att hjälpa barn som har det svårt. Läs mer om vilka som föreläste på konferensen på denna länk: www.vgregion.se/barnsomanhoriga2015 
Det jag gör är så viktigt och det fick jag verkligen bekräftat på denna konferens!
 
Fredag:
6 februari är mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 48 år om hon hade levt. Detta är en dag som är väldigt känslosam för mig. Föreläsningen i torsdags kontra mammas dag gjorde mig väldigt ledsen och tung. Tankarna var hos henne hela dagen och jag känner mer och mer hur bekväm jag blir i att tillåta mig själv att vara ledsen. Jag lär mig mer och mer att alla känslor är tillåtna och okej, att dem behövs, att tillåta att de kommer fram och inte stänga tillbaka eller hålla inne. Det är svårt då många andra i ens närhet kanske är på topp och skrattar och är super glada, och så är man själv inte det.. Men jag jobbar stenhårt på att vara där jag är, inte forsera eller ta på mig en mask, utan låta mig vara där jag är, vara sann och uppriktig mot vad jag känner. Och jag gör framsteg, det känns grymt och jag är stolt!
Ju mer jag skalar av mig alla dessa lager som man är så bra på att lägga på sig, desto mer kan jag bli av mig själv. Jag känner mer frid och harmoni ju mer jag skalar av och jag ser en stor utvecklingskurva framför mig.
På kvällen tittade jag på en klasskompis dansshow på Metropol Palais vilket var underhållande, han var fantastisk på scen, och det var trevligt att komma ut en sväng om än att tankarna mest var hos mamma.
 
Samtidigt som vissa stunder är jobbiga och ledsamma gör dem mig stark och glad. Jag har förstått att jag befinner mig i en process, i en utvecklingsfas och hur jobbigt det än kan vara älskar jag att jag får mer och mer kontakt med mina innersta känslor. Det gör mig levande och rik, väldigt lycklig och glad trots att det kan kännas jobbigt. 
 
Lördag:
Min syster, kusin och deras kompis kom upp på besök på fredagen. Så lördagen spenderades med lite shopping här på söder och på kvällen gick vi ut och käkade på en indisk restaurang, guld! Sedan åkte jag hem till Victor och umgicks. Vi tog en promenad runt i Kristineberg och tittade på film och pratade. Underbar kväll i ett fantastiskt sällskap!
 
Jag är på väg, och det kommer att bli så himla bra, det är fantastiskt att leva!
Ny vecka, nya tag och ny energi
 
 
 
 
Konferensen i Göteborg
 
 
Mamma Leena!
Du är evigt saknad och älskad!