Emmi Henriksson

Mamma, vackra mamma Leena,

Mamma dog samma år som jag skulle fylla 11. Den 11 maj 2001, jag fyller år i september.
När man är så liten, vet man inte så mycket om den vuxna världen. I min familj pratade man inte särskilt mycket, speciellt inte om det dåliga, aldrig om problemen som fanns. Så jag var ganska ovetandes om mammas kaotiska liv och allt som hände runt mig.

Jag minns saker hon har berättat för mig, men det mesta har jag fått veta nu på senare år.
Som sagt, finns det mycket jag inte vet, som aldrig har pratats om. Inte fören nu har jag fattat modet att gräva djupare i min familj, men, jag ska berätta det viktiga för er, det jag vet.

Mamma berättade för mig, att hon var mobbad som liten. Hon var tjock, överviktig vilket gjorde att hon konstant blev retad och utsatt i skolan. Jag minns hur hon berättade att en flicka i hennes klass bjöd över henne en dag, för första gången, för att leka med hennes tjejgäng och deras käpphästar i hennes trädgård. Mamma var så glad och trodde att hon äntligen skulle börja få vänner, och hon åkte hoppfullt hem efter skolan för att hämta sin käpphäst och när hon väl kom till flickan bemötte dem henne med hån och elaka skratt. - "Trodde du verkligen att du skulle få leka med oss? Haha. Du som är så tjock kan väl inte ens hoppa över hinder med din lika tjocka och fula käpphäst! Hahaha!"

Hennes historia ekar i mitt huvud, och jag minns sorgen i hennes röst när hon tänkte tillbaka på sin tid som liten.

Mamma måste ha mått väldigt dåligt under hela hennes barndom. Vem gör inte det som blir mobbad, retad och utfryst av klasskamrater? Vilket barn får inte en dålig självkänsla som aldrig får höra hur fantastisk den är?
Att den är fin och bra, precis som den är?
Och vad händer med barn/människor som aldrig får höra något annat än negativa saker om sig själva?
Jo, tillslut börjar dem tro på att de är värdelösa, hemska, fula, äckliga. De kanske börjar förakta sig själva och straffa sig för att de aldrig duger, aldrig lyckas, aldrig räcker till.
Tänk att någon som egentligen är helt underbar, för att den är sitt unika jag, ska som barn få växa upp och tro att dem inte duger till?! Att de ska spendera år av sina liva med att titta sig i spegeln och se ett monster. Känna avsmak och otillräcklighet av sin egen spegelbild.
Det gör ont i mitt hjärta. Livet börjar i en ond spiral. Vad hemskt det är, att ens värsta fiende är en själv.. Bara föreställ er!

Mamma växte upp. Jag vet inte mycket om hennes liv som tonåring, hur hon var, eller hur hennes relationer var med dem runt i kring. Hon hade i alla fall, på äldre dar fått 3 halvsyskon, som hon älskade väldigt mycket. Mina mostrar och min morbror. Men, hon mådde inte bra psykiskt. Mamma var kanske runt 19, 20 när hon fick diagnosen Anorexi.

Fakta om Anorexi

Anorexi är en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man tycker att man är tjock även om man väger mindre än andra. Man är mycket rädd för att gå upp i vikt och tänker ständigt på vad man ska eller inte ska äta.

Anorexi är vanligast bland flickor i tonåren och unga kvinnor, men även pojkar och vuxna får anorexi. Vad som orsakar ätstörningen är olika från person till person. Oftast är det flera saker som spelar in. Slankhetsideal i tidningar, reklam och annan media bidrar, men ätstörningar är oftast ett symtom på något annat, exempelvis låg självkänsla. Ofta är sjukdomen kopplad till höga prestationskrav och en vilja att ha kontroll för att kunna handskas med svåra känslor.

Anorexi börjar oftast med att man bantar. Händelser under uppväxten eller en plötslig kris kan utlösa bantningen.

(Läs mer på; http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Anorexi/?ar=True)

Mycket att ta in. Mycket att reflektera, känna och försöka förstå.
Innan jag går vidare med min historia vill jag att ni tänker efter. Tänk på alla barn som utsätts för sådant här, kanske ännu värre saker. När ni har fått en touch av den känslan, hur det kan kännas, ja, då är ni redo att läsa vidare. Men först, tänk och känn efter riktigt noga. Jag vill väcka er empati, på riktigt.